Stjärnklart

Ska man se stjärnor när man blundar?
Det är fint.
Men känns inte helt friskt.

Tiden går fort, punkt.

"Tiden går fort när man har roligt". Ett gammalt ordspråk som inte säger någonting. Tiden går fort när man har tråkigt också, så att man inte hinner med att ha roligt.

H.O.C.K.E.Y hockey hockey hockeyhockeyhockey

Jag har varit på mitt livs första elithockeymatch. Skelleftå AIK mot HV71. Tolv unga och inte fullt så unga, testosteronstinna, män på ett par skenor med halkigt underlag. 5 400 svart- och gulklädda människor placerade kring den ovala planen (HV:s klack syntes knappt till då detta utspelade sig på SAIK:s hemmaplan: Skellefteå Kraft Arena). En svag, söt doft av snus.

Jag anlände till arenan med sparsam pepp. Egentligen är det min, snart, andre hälft som är intresserad. Han kommer från skellefteå och då är man per definition ett SAIK-fan. Själv borde jag vara min stad trogen och vara Löven-fan. Fast de spelar ju inte i samma serie, så jag klädde mig i SAIK:s färger med gott samvete.
Jag for egentligen mest dit för studiesyfte - att kolla in galna hockeyfans och 160 miljoners arenan. Men faktum är att det inte alls var särskilt svårt att bli peppad. Det gick bra för SAIK i första perioden, människor vara glada, ropade med djupa röster och hytte med näven när något gick snett på planen. Jag blev nästan rörd över att se den glädje som infann sig då SAIK gjorde mål, alla reste sig och applådera, titta på varandra och log nöjt, några gjorde high five. Det var fint.
Jag tänkte att på det sätt som folk agerade när HV71 slet i klubban, pucklade på för mycket eller gjorde något annat fel skulle vara till stor nytta även i samhället. Tänk om folk skulle ställa upp så för varandra, att man inte kan hålla tyst eller låta bli att agera när något blir fel.

SAIK vann första perioden. Det blev paus och alla reste på sig, köpte kaffe och möttes i klungor. En ganska social tillställning det här med hockey. Säkerligen är det många människor som bara träffas just där, på arenan.
Från att ha varit obotligt ointresserad började jag gilla hockey. Men sen så kom andra och tredje perioden. SAIK tappade och HV71 gav inte heller så mycket spännande underhållning, men vann ändå. Matchen slutade 2-4, folk reste sig och gick demonstrativt redan innan tredje periodens slut.

Tråkigt slut, men jag är ändå nöjd. Nu har jag varit där. Nu kan ingen säga att jag inte vet hur det är att se elitseriehockey live.

Ternheim med städning

I går ägnade jag flera timmar till att städa. Den ordentliga städningen. Den som bland annat innebär att byta sängkläder, slänga ut granen, rensa bland kläder, lyfta på saker och ting, gå igenom pappershögar och våttorka hela lägenheten. Det tog sitt lilla tag. Kan kännas som slöseri med tid. Man hinner ju göra så mycket av en sån mängd tid. Med de tankarna kan städinspirationen vika.
Men jag har ett knep. Jag lyssnar alltid på musik när jag städar. Inte som bakgrund, som det kan vara när man hänger med folk eller egentligen är stressad för att man ska iväg, utan som i första rummet. Högt och stämningsfullt. På så vis är det som att det jag egentligen gör är att lyssna på musik och samtidigt passar på att göra något så rutinmässigt som att städa. Sjukt bra!
I går blev det Anna Ternheim och Marvin Gaye.

Influensans fördelar

Lyssnade på "Brunchrapporten" på P3 häromdagen. Programmet handlade delvis om influensan. En kvinna från Folkhälsoinstitutet blev intervjuad och fick frågan "finns det några fördelar med influensan?".
Hennes svar blev att det positiva med att folk får influensan eller blir sjuk överhuvudtaget är att det blir variation i vardagen, att svenskan tar en paus från sitt vanliga liv, får tillfälle att skåda naveln ett tag - vila.
Så hemskt tänkte jag, samtidigt som jag är den förste att hålla med henne. Hon talade om mig, mitt liv.
Tänk att man ska måsta bli sjuk för att ta en paus, för att vila lite och göra ingenting. Och det faktum att Folkhälsoinstitutet nämner att det är en allmän positiv effekt av sjukdom måste det betyda att det är ganska många människor som aldrig pausar.
Skrämmande!

Kattungeögon

Sjukligt trött. Ögon små som russin. Mindre! Nästan obefintliga. De är som kattungeögon. Stängda, blinda. Jag virrar omkring på rutin. Går på toaletten, äter filet, dricker kaffet. Mina slutna ögon vill inte vakna.
Nu ska jag lämna blod. Undrar om det funkar på rutin?

Spark-jakt

Jag längtar så efter att sparka. På barndomevis svischa fram längs gatorna.
Jag har denna vinter insett att vara stadsbo nödvändigtvis inte behöver vara ett hinder för att sparka. Senast i dag såg jag en herre som sparkade till kyrkan. Fy vad härligt!
Jag måste ge mig ut på spark-jakt.

Ljuva januari

Juli, jul, ljuva tid.
Länge sedan jag formulerade ord på den här sida. En del klagar. Jag klagar. En död blogg under mitt namn. Skandal.
Men det ska det bli ändring på.
Vardagsbetraktelser, inte revolutionerande händelser, är vad denna sida handlar om.
I går betraktade jag Grisbacka. Snö, några få minus, glitter på marken och kvittrande fåglar. Jag var tvungen att dra ut stackars Kricke som sitter i uppsatsångest. Bara för att andas lite, titta, känna på den ljuva tiden - januari.