måndag 14 september 2009

mitt hem - ett akvarium

När jag kom hem från festligheter i lördagskväll så möttes jag av en vägg av fiskodör när jag öppnade ytterdörren. En vidrig lukt som smugits sig runt i hela lägenheten och förpestar luftrummet. Min kära och vår vän hade gjort en vällagad middag. Tydligen hade det stackars oskyldiga djuret tänkt hämnas för att de kalasade på honom eller henne.

Vädra, vädra, vädra.

I dag, måndag, lever fiskens ande fortfarande kvar i vår lägenhet. Det slutar aldrig stinka. Sjukt vidrigt. Jag ger det några dagar till. Sen måste jag ta ställning till om vi ska göra om lägenheten till akvarium och låta nån simpa hyra eller om vi ska ta hit en andeutdrivare.

Låt mig få slippa båda.

lördag 28 mars 2009

Vårhälsning

En liten sprindel i mitt kök kom för att säga att nu är våren på väg. Trots att det är snöstorm ute.

torsdag 19 mars 2009

Sällskap

Människan ska inte äta middag ensam.
Det är teven ett dött bevis på.

torsdag 5 mars 2009

I dag har jag...

...farit och simmat utan att äta något innan. Tänkte att jag skulle undvika kramp i vattnet men höll istället på att svimma på vägen dit.
Lärdom: Stig upp tidigare och ät frukost.

...blivit utskälld av en liten arg tant för att jag cyklade på torget.
Lärdom: Vara ännu tydligare med hur sjukt försiktig jag är på min cykel, ännu försiktigare än arga tanter med rollatorer och hetsiga mammor med barnvagnar. Plus att le ännu större till nästa arga tant.

...varit hos naprapaten som har tryckt på ömma punkter och knäckt mina kotor så att jag trodde att jag skulle gå sönder.
Lärdom: Smärta är inte alltid av ondo.

måndag 16 februari 2009

Kyla

Strumpbyxor, sockar, raggsockar, tofflor, jeans, linne, t-shirt, plyschtröja, filt och te mot bröstet. Håller ändå på att frysa ihjäl i min lägenhet. Det är inte okej.

onsdag 11 februari 2009

Räddad av röda naglar


Jag kände mig eländig när jag vaknade i dag. En sån där bad hair-day då inget går att få till av manen. Kläderna satt dåligt och var tråkiga. Huden kändes livlös och ögonen matta. Men så målade jag naglarna röda och vips kändes hela jag vackrare.
Tänk vad en liten färgklick kan göra!
Saved by the fåfänga.

lördag 7 februari 2009

Det är ju så varmt här


Laptopen värmer mitt knä. Van Morrison värmer mina hörselgångar. Ett stearinljus värmer luften. Ett okänt får värmer mina fötter. Kaffet värmer min magsäck. Framtiden värmer mina tankar. Alla färger värmer min hornhinna.

Kylan ute känns inte särskilt lockande.

Lyx!


Brunch är den allra bästa måltiden!

torsdag 5 februari 2009

En nunnas visdom

Jag lyssnade till en nunna i helgen.
Hon berättade att på klostret där hon bor har de plats för 18 gäster. Men ibland anser de sig vara fullbokade med endast fem gäster på plats. Just därför att dessa fem kanske behöver och kräver så mycket av dem. Hon kallade det att själen är full.
Då föll det på plats.
Även fast jag har luckor i almanackan eller en timme över här och var så kan det vara så att jag är fullbokad. Det som sker i och runtomkring mig fyller min själ - inget mer får plats.
Om jag ska fråga mig själv om jag orkar tänker jag i princip alltid på mitt fysiska tillstånd; har jag ätit, sovit bra, har jag tid och så vidare. Jag glömmer att mitt inre kan vara fullt och förstår då inte varför jag blir trött eller mår dåligt - "jag har ju tid".
Men med nunnas bild fick jag plötsligt ord på hur det kan vara.
Så otroligt skönt. Tack!

torsdag 22 januari 2009

Stjärnklart

Ska man se stjärnor när man blundar?
Det är fint.
Men känns inte helt friskt.

tisdag 20 januari 2009

Tiden går fort, punkt.

"Tiden går fort när man har roligt". Ett gammalt ordspråk som inte säger någonting. Tiden går fort när man har tråkigt också, så att man inte hinner med att ha roligt.

måndag 19 januari 2009

H.O.C.K.E.Y hockey hockey hockeyhockeyhockey

Jag har varit på mitt livs första elithockeymatch. Skelleftå AIK mot HV71. Tolv unga och inte fullt så unga, testosteronstinna, män på ett par skenor med halkigt underlag. 5 400 svart- och gulklädda människor placerade kring den ovala planen (HV:s klack syntes knappt till då detta utspelade sig på SAIK:s hemmaplan: Skellefteå Kraft Arena). En svag, söt doft av snus.

Jag anlände till arenan med sparsam pepp. Egentligen är det min, snart, andre hälft som är intresserad. Han kommer från skellefteå och då är man per definition ett SAIK-fan. Själv borde jag vara min stad trogen och vara Löven-fan. Fast de spelar ju inte i samma serie, så jag klädde mig i SAIK:s färger med gott samvete.
Jag for egentligen mest dit för studiesyfte - att kolla in galna hockeyfans och 160 miljoners arenan. Men faktum är att det inte alls var särskilt svårt att bli peppad. Det gick bra för SAIK i första perioden, människor vara glada, ropade med djupa röster och hytte med näven när något gick snett på planen. Jag blev nästan rörd över att se den glädje som infann sig då SAIK gjorde mål, alla reste sig och applådera, titta på varandra och log nöjt, några gjorde high five. Det var fint.
Jag tänkte att på det sätt som folk agerade när HV71 slet i klubban, pucklade på för mycket eller gjorde något annat fel skulle vara till stor nytta även i samhället. Tänk om folk skulle ställa upp så för varandra, att man inte kan hålla tyst eller låta bli att agera när något blir fel.

SAIK vann första perioden. Det blev paus och alla reste på sig, köpte kaffe och möttes i klungor. En ganska social tillställning det här med hockey. Säkerligen är det många människor som bara träffas just där, på arenan.
Från att ha varit obotligt ointresserad började jag gilla hockey. Men sen så kom andra och tredje perioden. SAIK tappade och HV71 gav inte heller så mycket spännande underhållning, men vann ändå. Matchen slutade 2-4, folk reste sig och gick demonstrativt redan innan tredje periodens slut.

Tråkigt slut, men jag är ändå nöjd. Nu har jag varit där. Nu kan ingen säga att jag inte vet hur det är att se elitseriehockey live.

torsdag 15 januari 2009

Ternheim med städning

I går ägnade jag flera timmar till att städa. Den ordentliga städningen. Den som bland annat innebär att byta sängkläder, slänga ut granen, rensa bland kläder, lyfta på saker och ting, gå igenom pappershögar och våttorka hela lägenheten. Det tog sitt lilla tag. Kan kännas som slöseri med tid. Man hinner ju göra så mycket av en sån mängd tid. Med de tankarna kan städinspirationen vika.
Men jag har ett knep. Jag lyssnar alltid på musik när jag städar. Inte som bakgrund, som det kan vara när man hänger med folk eller egentligen är stressad för att man ska iväg, utan som i första rummet. Högt och stämningsfullt. På så vis är det som att det jag egentligen gör är att lyssna på musik och samtidigt passar på att göra något så rutinmässigt som att städa. Sjukt bra!
I går blev det Anna Ternheim och Marvin Gaye.

Influensans fördelar

Lyssnade på "Brunchrapporten" på P3 häromdagen. Programmet handlade delvis om influensan. En kvinna från Folkhälsoinstitutet blev intervjuad och fick frågan "finns det några fördelar med influensan?".
Hennes svar blev att det positiva med att folk får influensan eller blir sjuk överhuvudtaget är att det blir variation i vardagen, att svenskan tar en paus från sitt vanliga liv, får tillfälle att skåda naveln ett tag - vila.
Så hemskt tänkte jag, samtidigt som jag är den förste att hålla med henne. Hon talade om mig, mitt liv.
Tänk att man ska måsta bli sjuk för att ta en paus, för att vila lite och göra ingenting. Och det faktum att Folkhälsoinstitutet nämner att det är en allmän positiv effekt av sjukdom måste det betyda att det är ganska många människor som aldrig pausar.
Skrämmande!

måndag 12 januari 2009

Kattungeögon

Sjukligt trött. Ögon små som russin. Mindre! Nästan obefintliga. De är som kattungeögon. Stängda, blinda. Jag virrar omkring på rutin. Går på toaletten, äter filet, dricker kaffet. Mina slutna ögon vill inte vakna.
Nu ska jag lämna blod. Undrar om det funkar på rutin?

söndag 11 januari 2009

Spark-jakt

Jag längtar så efter att sparka. På barndomevis svischa fram längs gatorna.
Jag har denna vinter insett att vara stadsbo nödvändigtvis inte behöver vara ett hinder för att sparka. Senast i dag såg jag en herre som sparkade till kyrkan. Fy vad härligt!
Jag måste ge mig ut på spark-jakt.

lördag 10 januari 2009

Ljuva januari

Juli, jul, ljuva tid.
Länge sedan jag formulerade ord på den här sida. En del klagar. Jag klagar. En död blogg under mitt namn. Skandal.
Men det ska det bli ändring på.
Vardagsbetraktelser, inte revolutionerande händelser, är vad denna sida handlar om.
I går betraktade jag Grisbacka. Snö, några få minus, glitter på marken och kvittrande fåglar. Jag var tvungen att dra ut stackars Kricke som sitter i uppsatsångest. Bara för att andas lite, titta, känna på den ljuva tiden - januari.