Cykelmannen del 2

Nu när jag cyklade hem ikväll (klockan var 24:00) passerade jag cykelmannen som stod i en busskur och höll på med någonting. Jag saktade ner farten. Han satte sig på sin cykel och kom efter. Jag trampade långsammare. Han cyklar rysligt sakta. Jag väntade in honom. I ögonvrån kunde jag se att han var kanske två meter bakom mig. Trots att jag knappt trampade längre så cyklade han inte om. Jag tänkte att det här var min chans att få kontakt. Han är ju ruskigt intressant.
Jag fortsatte att rulla. Det var lite obehagligt att ha någon så nära inpå. Tanken slog mig att jag egentligen inte har någon som helst aning om vem denna person är. Vad han är kapabel till att göra. Att det kanske inte är så smart att ta kontakt med en främmande man mitt i natten när jag själv är en ung kvinna.
Fast den tanken slog mig bara. Fort var den bortblåst.
Jag samlade mod. Men plötsligt kändes han inte så nära längre. Jag vände på huvudet och såg att han stannat av på bron. Han vände och började cykla tillbaka åt andra hållet.
Asch då, där försvann min chans.
Jag fortsatte att rulla framåt, hemåt. Lika oviss som innan om vem denna cyklande man är.
Bättre lycka en annan dag kanske.

Jag är född i oxens stjärntecken, inte kotlettens!

Igår bläddrade jag i Expressen. Lite längre bak, som det brukar vara, fann jag horoskopet. Jag mindes när jag var yngre och inte trodde att det var helt okej att läsa dessa. Att de var någon slags avgud och därför skulle jag hålla mig borta från dem. Nu är jag vuxen och rebellisk, så jag läste vad som stod om mitt stjärntecken.
Som alltid stod det något allmängiltiga saker som en alltid kan känna igen sig vid. Till exempel att jag är trött just nu (alltid!). Den nämnde i och för sig något så otippat som att jag kunde vänta mig blomster, vilket jag fick i onsdags av min kära. Några dagar för sent, men ändå ganska nära... Imponerande!
När jag läst klart reflekterade jag över bilden. Det brukar ofta vara fyndiga bilder på alla stjärntecken. Men aldrig har jag sett något så illa. Min stjänbild, oxen, var inte tecknad som en oxe på något sätt. Oxen var avbildad som en kotlett på ett fat (i och för sig en oxe på något sätt; en mördad, uppstyckad och tillagad oxe.)
Jag tycker att det är helt sjukt, att det skulle vara ett sätt att illustrera ett djur. Är det den synen man har på djur? Är djur bara likvärdiga vid mat? Inte för mig, inte för många andra heller, förhoppningsvis bara för illustratören till Expressens horoskop.
Fast så är ju inte verkligheten. Det vet till och med jag. Det är bara så ruggit sorgligt och horoskopets bild var bara pricken över i:et. Bägaren som rann över.

Skitutopi

Det var lördagkväll. Det var inflyttningsfest. Det var konstnärstema. Ost och kex. Öl. Chips och dipp. Härliga människor. Konstig lek. Och schysst musik.
Det var en pitebo och en anarkist. Det blev diskussion. Anarkisten för sin anarkism, pitebon för realism. Anarkisten med en tro på en utopi, medveten om svårigheten om att nå den, men ändå beredd att eftersträva den. Realisten skeptisk till vägen för att nå utopin och beredd att helt förkasta den.
Musiken sänktes på nått magiskt sätt. Plötsligt blev de två de enda som jag hörde i rummet. Diskussionen blev hetare och hetare. Orden bubblade ur deras munnar, tills pitebon med sin sköna dialekt kläckte det mest briljanta meningen i sammanhanget:
- Men vägen dit är ju omöjlig. Det är en skitutopi!
Orden byttes ut i skratt och diskussionen tog vändning. Festen fortsatte. En vanlig lördag på en lägenhetsfest.

Främling för mig själv

Tänk att jag känner mig själv som liten sämre än vad min familj känner mig. Mitt minne når inte så långt tillbaka. Jag kan minnas vissa fragment av hur jag agerade i vissa situationer och hur jag kände ibland, vad jag gjorde. Men många gånger har jag ingen aning om hur jag var som liten. Då minns mina föräldrar och äldre syskon bättre. De har en helhetsbild av mig som jag inte kan minnas.
Det är ganska mäktigt. Nästan lite olustigt. De vet vem jag var. Men det vet inte jag.

Vilan

Ganska nyss hemkommer från skolan. Jag tog en sväng förbi Konsum innan jag for hem. Gick en ganska lång stund i affären. Tänkte att någon vara skulle lysa lite mer, att den varan skulle vara min middag. Men i min väska låg mest frukt på vägen hem. Trött och okreativ kokade jag gröt. Åt och skulle sen vila. Hela dagen har jag varit väldigt trött, hela den senaste veckan. Längtan efter vila har stundvis varit olidlig.
16:27 visade klockan. Jag la mig ner i soffan. Musiken på min stereo var lågmäld. För att jag skulle kunna slappna av ordentligt ställde jag väckarklockan. Jag ställde den på 16:32. Fem minuter. Jag slöt ögonen.
Efter fyra minuter spärrade jag upp ögonen igen. 16:31. Jag låg och stirrade på det högra hörnet på telefonen. När klockan slog om till 16:32 flög jag upp ur soffan och tänkte: äntligen!
Så rullade det på igen.
Jag är sämst på att vila. Fyra minuter. Vad är det?
En början. Imorgon kanske jag klarar fem.

Känsla av frihet

Det finns olika känslor av frihet. En kan vara att ha körkort; friheten att kunna åka nästan vartsomhelst, utan att få skavsår av cykelsadeln eller nedslitna skosulor av promenaden. En annan kan vara att ha obegränsat med pengar; friheten att kunna köpa sig saker och upplevelser utan att behöva leva på gröt eller med livslång skuld till banken.
Frihet kan också vara att gå ut på gården, med sina bara händer gräva i jorden och där finna små smutsiga knölar som blir fantastiskt goda tillsammans med rödlök, turkist yoghurt och pesto eller bara som de är, kokta några minuter. Jag talar om nypären. Så otroligt enkelt att så, roligt att skörda och gott att äta. Och varken några underbetalda barn, besprutningsförgiftade kroppar eller milslånga transporter är inblandade i min mätta mage.
Det är frihet att kunna livnära sig själv utan bekostnad av andra.

Cykelmannen

Ofta när jag cyklar hem möter jag en man. Det spelar ingen roll om det är dag eller natt.
Han är gammal, kanske runt 70 år. Han har alltid samma jacka och samma bruna gubbkeps. Han ser ut som en figur ur Karl Bertil Jonssons jul.
Nästan liggandes på styret trampar han sig framåt längs vägen.
En dag ska jag stanna honom och fråga om jag får cykla brevid.